Vad är mätbart?!

Nu har Kulturutredningen kommit och av naturliga skäl har denna skapat kraftfulla reaktioner. Konstigt vore det väl annars!? Från min horisont och mitt perspektiv så har jag fastnar på reaktionerna kring det mätbara.

Från Kulturrådet kommer det kritik att, själva bidragsdelen och hur bidraget används, delas upp. Läs: Rådet kommer att mista det ena och bara få göra den andra. Helhetsbilden rubbas, eftersom man får inte göra revision på sig själv. Det finns sedan en oro att kulturbesluten kommer att ligga ute hos regionerna och inte hos kultureliten i själva Storstan. Om jag tolkar Skuggutredningen rätt så anser dom att kultur ska vara omätbart, vad som är bra eller dåligt är inte viktigt . Men vad är då bra eller dåligt?! Är det filosofin ”Att få bidrag utan att bidra” som gäller?!

Det har alltid funnits en barnslig förtjusning och rädsla för publiken hos kulturarbetare. Det har alltid funnits en inställning, låter man publiken bestämma, så blir det ”bara” buskis av allt. I stor sett så är alla kulturarbetare enormt stora egon, och yrkesrollen kräver det! När det finns så få bidrag så leder det till att man har lärt sig att man får fixa det själv. Ingen annan gör det åt dig! Då glömmer man ibland bort publiken.

Det ligger naturligtvis ett motsatsförhållande i mätbarheten. Men lägger du bedömningen hos kultureliten, blir den toppstyrd och själva skrået styr vad som är bra eller dåligt. Inte publiken! Får inte publiken tillgång till att se och bedöma vad som är bra. Hur ska man då få möjlighet att berätta och visa att något är bra eller dåligt?!

Men vad vet jag, jag är bara en enkel människa.