Är det viktigt med nej-sägare?!

James Suroweicki hävdade i sin bok från 2004 att bra beslut skapas inte genom konsensus och kompromisser, utan via mångfald och självständighet. Samt att gruppen och besluten blir smartare om vi kan använda många olika perspektiv, från personer med olika bakgrund och bedömningar.
Nu var det fem år sedan denna bok kom ut på marknaden och gäller detta verkligen på den svenska marknaden?
I slutet av 2008 presenterade Bengt Olsson sin avhandling "Beskrivningsspråk i och för kreativ praxis: Idéutveckling under gruppsession". Han kom fram till att kritik tillför en energi som kreativa processer så väl behöver. Att det är viktigt att gruppen består av människor med olika referensramar, erfarenheter och åsikter. Att detta låter som en självklarhet, men att man i svensk möteskultur främjar en gemytlig konsensus över en kopp kaffe med kanelbullar. Att kollegor som höjer rösten och har avvikande åsikter uppfattas som bråkiga, illojala och själviska. Att konsensus inte är kreativt. Att en meningsskiljaktighet bör finnas annars berättigar det inte gruppens existens och är ingen process.