Berättelsen måste vara sann

Jag besökte i höstas ”Cold War Modern: Design 1945-1970” på V&A i London. En utställning som berättade hur upprustningen och kampen mellan öst och väst påverkade efterkrigstidens design och uttryck. Utställningen blev en ”ögonöppnare” och bidrog till att jag utvecklade mitt perspektiv om tingens vara eller inte vara. En liten detalj och iakttagelse var kommunikationens delaktighet i denna kamp. Vad som berättades, hur det berättades och varför det berättades. Eftersom produkterna som kom fram var en stor del av ”öst-väst brandingen”.

När man är på utställningar, så finns det alltid en massa krimskrams saker som säljs bredvid. Jag hittade en penna som hade en fantastisk historia. Historien har sedan visat sig vara falsk … kanske också något i tiden? Därför var det kanske viktigt att denna lilla sak, denna penna, var med. Historien kommer alltid i kapp … därför måste berättelsen vara sann!

Vad var det nu för historia som denna penna berättade?

I början av 60-talet la NASA ned miljontals dollar på att ta fram en kulspetspenna som astronauterna skulle kunna skriva med. Den skulle kunna klara temperaturväxlingar och fungera att skriva med i tyngdlöshet. Till slut så lyckades man!

I Sovjet ställdes man inför samma problem, enkelt och snabbt löste man det hela genom att använda blyertspennor!

Vad var det som egentligen hände?

På eget bevåg la Fisher ned över en miljon dollar på att ta fram en penna som man sedan 1965 presenterade för NASA. Pennan testades och godkändes och 1967 köpte NASA 400 stycken Fisher Space Pen för 2.95 USD per styck. Blyertspennan användes i alla ryska rymdfärder fram till 1968, men de slutade eftersom pennorna gick sönder och de lösa delarna äventyrade själva rymdfärden.