

Jag besökte i höstas ”Cold War Modern: Design 1945-1970” på V&A i London. En utställning som berättade hur upprustningen och kampen mellan öst och väst påverkade efterkrigstidens design och uttryck.
I början av 60-talet la NASA ned miljontals dollar på att ta fram en kulspetspenna som astronauterna skulle kunna skriva med. Den skulle kunna klara temperaturväxlingar och fungera att skriva med i tyngdlöshet. Till slut så lyckades man!
I Sovjet ställdes man inför samma problem, enkelt och snabbt löste man det hela genom att använda blyertspennor!
På eget bevåg la Fisher ned över en miljon dollar på att ta fram en penna som man sedan 1965 presenterade för NASA. Pennan testades och godkändes och 1967 köpte NASA 400 stycken Fisher Space Pen för 2.95 USD per styck. Blyertspennan användes i alla ryska rymdfärder fram till 1968, men de slutade eftersom pennorna gick sönder och de lösa delarna äventyrade själva rymdfärden.
Ni har säkert hört historien om Lexus, ett varumärke i Toyota koncernen. Jag vet inte om den är sann eller om det är en hörsägen, men det är en bra historia och en mycket intressant berättelse.Toyota ville skapa en lyxbil och komma in på den amerikanska marknaden. På den tiden uppfattades inte Toyota för lyx och det gjorde att bilkonceptet krävde ett nytt varumärke, på så sätt skapades LEXUS.Produktionsapparaten hade man. Duktiga ingenjörer, en hängiven ledning och personal likaså. Det avgörande och viktiga var nu att lyssna på kundens behov och önskemål.Man började med en nulägesanalys och skannade alla varumärken i lyxbilssegmentet. Sedan skickades ett stort antal ingenjörer till USA där de tog anställning hos målgruppen som poolskötare, hemhjälp, chaufför, kock m m.
De iakttog, registrerade, lyssnade, fotade och antecknade. Samlade ihop informationen och åkte tillbaka.