Sommaren är över

Hela familjen satt som packade sillar. Vi var på väg hem från sommarstugan. Under hela resan lyssnade vi tyst på eko-redaktionens rapporter från Oslo. Det var helt ofattbart ...
Jag brukar alltid ha ett antal böcker som väntar på att läsas i hängmattans lugna vrå, en av dom var Giorgio Faletti ´Jag är Gud´. Nu ... blixtrade en sida genom mitt huvud ... den handlade om en gammal Cherokee-indian som satt och tittade på solnedgången med sitt barnbarn.
´Farfar, varför slåss människor?´
Den gamle, som hade blicken vänd mot den nedgående solen, talade med lugn röst medan dagen förlorade sin kamp mot natten.
´Alla måste tyvärr förr eller senare göra det. För varje människa finns en kamp som väntar på att utkämpas och vinnas eller förloras. Eftersom den mest våldsamma av dem alla står mellan de två vargarna.´
´Vilka vargar, farfar?´
´De som varje människa har inom sig.´
Pojken förstod inte. Han väntade på att farfadern skulle bryta den tystnad han låtit falla mellan dem, kanske för att väcka barnet nyfikenhet. Den gamle, som bar på ålderdomens vishet, fortsatte till slut med sitt lugna tonfall.
´Det finns två vargar inom var och en av oss. En är ond och lever av hat, svartsjuka, avundsjuka, bitterhet, falsk stolthet, lögner och egoism.´
Den gamle gjorde en ny paus, den här gången för att pojken skulle hinna förstå det han hade sagt.
´Och den andra?´
´Den andra är en god varg. Den lever av fred, kärlek, hopp, generositet, medlidande, ödmjukhet och tro.´
Pojken satt en stund och tänkte på det som farfadern hade berättat. Sedan gav han ord åt sin nyfikenhet och sina tankar.
´Vilken varg vinner?´
Den gamle indianen vände sig om, såg på honom och svarade med ogrumlad blick.
´Den som får mest att äta.´

Nu ... fick boken en helt annan mening ...